Månens skimmer över en frusen stad

lampor som lyser dovt i dimman

skogens trolskhet lockar

stigar mörka och vinliga att gå

Fjellet reser sig från den mörkasta avgrund 

stolt visar den sin styrka

ruvande över skogen

Stolt går jag vägen

stolt lyfter jag mitt huvud

visar min styrka med min blick

Stolt ruvar jag över er

som vågar dömma mig

för att jag älskar mitt barn

Månens vackra sken lyser och visar mig vägen

min väg

min stig

mitt hjärta

styrka och kärlek

Den trolska skogen provar att förleda mig

göra mig vilsen

i min strävan för dig min vän

dimmans mjuka dans

slövar mitt sinn

villeder mina tankar

Men fjellets vackra vegg

dens vildskap

och lidenskap

leder mig åter en gång

till dina armar...