Solen stiger upp, en julimorgon, bakom skogsstugan. På en parkbänk sitter jag och blickar ut över vattnet som speglar himlens lågor

Önskar så att du vorde här

Vinden som sveper in min skugga lyfter den upp över de vilda själarna, skapar en väg bland molnen

Vem vill leva för alltid, i morgonens dröm, när kärleken måste dö?

Jag låter mig föras bort, mot de eviga jordgubbsängarna, springande, i mina blå skor, upp mot kullarna.

Ta med mig, genom
till andra sidan
till riktet
där tårar
ej längre
finns