Först efter middagstid släpper virrvarret
Strykjärnet mot hjärnhinnan
Den varma känsla och lite mera slät

Fram till nu har jag vaknat på fel sida av världen
Tappat bort mitt nya bankkort
och begett mig till bussen utan träningsbag

På den isiga gågatan har jag vandrat 
likt en levande död uppstigen ur sin grav
Hankande mig fram med isdubbar

När jag mötte mina kollegor vid kaffeautomaten
svarade jag med en grötigt ”mmmm”
Lät sedan mjölken rinna ut vid sidan av koppen

Sen, sittande som en försjunken
En dammig säck med havre,
vid en silvrig semantisk silo - datorskärmen

Nu är jag vid liv igen. Jag rör mig försiktigt…
Jag vet att jag fortfarande har men
Min krigsskada kan blossa upp vid många felaktiga tillfällen

Därför väljer jag vaksamt varje ord i munnen
Smakar av och suger innan jag sväljer
Det är inte meningen i sig, men avsikten som måste bli greppbar

Duns! så ligger den där, skämd och oåterkallelig
Som en uppstötning som glidit ur ens svalg
Som en brax som sprattlande skvätter ner golvet