likt asplöv som tappat klorofyll,
lämnats grått, med bara darrande
vibrationer kvar

stod hon framför honom, naken

*

leva och låt dö


hans leende och snedkammade hår
var attraktion,

i desperation

bet hon sin läpp efter blod
att färga liv igen,
för att han skulle se

att hennes kropp var värd att bruka

men hon felade
i livets sista led


*

han pekade med skinnklädd hand
åt vägen mot ugn

"snart pryder du vackert min himmel"

hon
skildes från son på tre
lät alla få se

att det finns kraft när mager kropp mister
allt den håller av
hennes skrik ekar än

när mödrar förlorar ett barn



och det är hennes sorg
som färgar en himmel