Tro inte, tro inte för en sekund
Att jag skrev detta lättvindligt.

Det krävde varje rum av min själv, varje
Ynkaste lilla hörn av mitt jag.

Min gråt när jag sorterade, min längtan efter ett slut, dikt
Efter dikt var jag tvungen att läsa,
Tvingad att uppleva igen och
Smärtan blev dubbelt upplevd…

Sargat är mitt inre men hur är ditt, älskade!

Hur ser din insida ut när grät du när, vännen när
Kände du?




Och Du, hur kan du blunda?
Hur kan du?