…getting jiggy with it…getting jiggy with it…



…getting jiggy with it…



Getting jiggy with it yeah yeah yeah yeah kolla nurå kolla mejrå kolla kolla kolla kolla Fröken Dansar för ingen kolla nurå kolla nurå kolla höfterna kolla midjan kolla värsta kuporna lixom kolla nurå getting jiggy with it getting jiggy with it kolla håret kolla då kolla vassa klackarna kolla kolla kolla klyftan kolla kanelbrännan då kolla hela mig jag smakar gröna äpplen kolla in Fröken Dansar för ingen aint no superstition writings on the wall kollarå kollarå kollarå mejrå här här här kolla mejrå alldeles alldeles alldeles alldeles



---solo! Vad är klockan – en halvtimme efter sista chansen? Hon står vid sidan av dansgolvet, väl medveten var strålkastarna faller, en plats utan skymmande skuggor, hennes eget lilla drömlandskap. En hallonvodka i ena handen, fingertopparna blänker av glasets iskylda kondens, krossad is och en svart pinne som ett sjömärke mitt i.

Dansgolvet: ett citronkrossklibbigt balsalsgolv för prinsar och puddingar, kokainstirriga brats, bönder, partisaner, uppkomlingar, vrak och vagabonder, spilld skumpa och förlorade förtroenden. Hennes plats, ett vågigt hav av hennes rörelse mot deras, getting jiggy with it.



Yeah. Getting så jiggy.

Hon gör sin ormdans, bara hennes: mjuka leder, mjuka knän, mjuka höftrull. Ah, hon är en gyllene magdansös i tusen-och-en-natt-flor, en iskall hallonvodka, glitterskärpet under midjan, böljande frasande fnasande mot hennes nakna axlar, behå-rundingen med perfekta valvbågar, ett byggnadsverk är hon, getting jiggy getting jiggy.

Blundar nu. Självhypnos i människohögen.



Hennes röv i de jeansen, ett paket – Signed! Sealed! Delivered! I’m yours! – stuffar med stussar, måtten, retar, studsar på varje taktslag.

Blekblå jeansen. Vitfransiga byxbenen. Tuff tjej-klackarna. Krossar nötter och hjärtan.

Dolce&Gabbana intill; thai-chic inredning, Paris Hilton goes chop suey, två lyckokakor i väntan på att knäcka. Silverblänket från deras väskor, kevlarskydd mot omvärlden de är satta att dominera. Dolce&Gabbanas initialer som en obruten kedja av lycka omständigheter.

DsitteriGsitteriDsitteriGsitteriDsitteriGsitteriDsitteriG… och de står där och bara…

Gettingjiggywithitgettingjiggywithit.

Prinsesspaletten i klunga till höger om henne, Fröken Friggin’ Phuckin’ Dancing for Nobody, vältrar sig fram, naglar vassare än armbågar, mer skinn på näsan än på kroppen, står där och färgsätter färgsätter färgsätter; varje gest är en chic klick, puta med läpparna huvudet på en fjäder, softar i takt – gettingjiggywithit.

Små Kicks-orcher, små L’Oréalhäxor. Vik hädan, nattens barn – drottningarna av happy hour, födda på mjölk och White Russians, blingbling säger plingpling i metalldetektorn i entrén.

Ögonfransar kittlar henne i nacken. Hennes huvud sitter på en fjäder, armarna svänger löst, hon är Club Tropic-Miami Vice, miss Snoop Doggy Dogg, lösa armbågar, halvknutna händer.

Getting. Jiggy.



Hon för hallonvodkan till munnen och kysser två droppar ur ytan. Iskross i allt det röda.

Och hon står där, skakar rumpa i taktfasta, !spräng!stötar, sexig rodeo för ensamma, stötstuffstöt; hon är Fröken Dansar för ingen och hon lyfter händerna mot taket, gettingsåjävlajiggywithit.

Snart nog. Snart morgon.

Getting jiggy.



Hon syns, hon sprider doften av gröna äpplen – ta ett bett och känn fruktbeskan på tungan! – genom rummen, genom loungerna, vid baren, bakom gardinerna med ett finger i örat. Stöter mjuk, födelsemärkesbefriad axel med puddinghögar som kliver fram över golvet hand i hand, den andra i släptåg, känner ingen c-kändis som jiggar bakom henne, skakar rumpa, huvudet på en fjäder, orgasmlycka i halvöppna ögon. Ingen missar dem: Läpparna. Kropparna. Stegen.

Hon där.

Ja, du ser henne där.

Borta vid sofforna. Kolla henne. Fröken Dansar för ingen.