Värmer du mig
när hjärtat fryser
tänder du elden
blåser du sådär försiktig
som när hårstrået
förvirrat sig ner bakom min
nacke och det kittlar din kind

Andas du mig
när andetagen tynger
skapar du luftgången
med små ord som du viskar
som tränger in och ger
mina lungor syre att fortsätta

Håll min hand
när den darrar av lust och
stryk din själ över
ärren som våra barn
märkte min kropp med
i vårt livs märkligaste stund

Och du vet att jag ger dig
tusenfallt tillbaka
av just det.