Han tassar, så försiktigt han kan
men ser inte att jag följer efter
han lämnade mig utan någonting
i ett hus fullt av hans rester

Nåden förlänar ett fotsteg utan ljud
och då jag finns så nära
och när han lutar sig ut över taket
jag svär han ska få lära

han ska flyga galant
över tegelpannerött
och ingen nej ingen
ska förstå hur han dött

Och jag ska gråta
över all hans skit
av tacksamhet att han
aldrig mer kommer hit.