Guds verklighet.
Du, Du ljög för mej
lockade mitt jag att
tro på dig
du lovade under och frimodighet
du såg intet
jag vet
Jag ropade ut i
nöd och i skam
jag ropade jag kallade
jag ärade ditt namn
Jag bad för livet
att skydda mina ungar
jag lade mig ner
trodde skuld betungar
jag tog på mig allt
som kanhända var fel
jag ödslade allt
tog hela min del
Jag uthärdade slagen
som trasade min själ
jag förjagade önskan om
att bli självmordets träl
jag reste mej upp
stolt och stark utan dig
Å Gud säg å Gud
varför lämnade du mig?
Där utanför viskar en
välkommen melodi
den rösten jag hörde
var gång jag sökte mig fri
den styrkan som Gud
ej förlänade mig
den gav du å gav du
utan krav på dig
Jag följde den rösten till skog
och till äng
och nu jag vilar jag vilar
trygg i din säng
Faderstro völvor
och samemystik
ni gav mej jag tackar
för liv nytt och rikt.
Aldrig jag böjjer mitt
jags rygg för det
som andra kallar
för Guds verklighet