Vinterkallt och isande ställer
sig kvällen i sitt gömsle
och smyger sig på när själen
inte väntar

Raspar emot gamla
nötta tankar och får dem
att tina upp ställa sig
på led att
invänta

Ångest gror så bra när
allt är mörkt och fruset
sa odalsmannen
ställde sig i kön att
invänta

Tovat hår och trötta ögon
bruten som spröda kvistar
i decemberljus
Öppnar dörren och sade
är ni redan här
välkommen in
Varsågod och sitt
jag ska träffa er var och en

Tills intet finns att vänta.