när jag letar bakåt i tiden
efter något att sakna
bränner tanken fast dig

varenda jävla gång

en gång i tiden trodde jag
att jag älskade dig mer
än livet självt

jag vet inte varför du strålade så
vet inte vad det var

men du fick mig att vända mig om
fick mig att förlora det sunda förnuftet

och jag kände hur jag lyfte
hur fötterna lämnade marken

då trodde jag fortfarande
på den rena kärleken

men jag har insett att kärleken
bara var en synonym för hatet
jag kände

gentemot mig själv