Minns du korparna
den där morgonen
Då vandraren gick förbi
Han samlade blommor vid vägkanten
Han frågade vänligt
om han fick ta lite av vår sorg
att ta med på resan
Han hade nya skor att gå in
så hans steg behövde bli lite tyngre
Han erbjöd några rosor
från öarna bredvid i utbyte

Jag minns hur vi såg på korparna
i soluppgången
och jag hade ingen sorg att ge
Jag såg på dig
när du red iväg på hans axlar