krimskrams runt nacken och ett hopp om att snart vara hans
läppstift och solpuder och snart hans lyckoluder

Jag bryter klacken i gatubrunnen, ramlar och samlar blod i munnen
Jag tänker för ögonblicket om jag ska vända om
Men jag kastar skorna, spottar blodet och tänker tänk om

Såklart regnet tar mitt ansikte och blonda lockar
Jag ler och tänker jag går som jag är

Det var han som ringde, alltså inte mitt drag
Jag är framme och där står mitt verkliga jag