du är min sextonårighet

och mina rivna smalbens läkning

du är skuggspel över kallnande sjö

och handen som drog upp mig där



ditt hjärta är för stort för ditt bröst att slå

så du la det vid mina vildvuxna fötter

du är doften av vittvätt i kvällars bris

i drunknande dagsljus

på min missklädda balkong




och du är det ondaste som känts skönt



du är mina trevande danssteg

i kök på tredje våning när jag vågar

och paris när jag inte har råd att åka dit

jag är johanna och du är jesus

eller vem du vill vara



bara var det för mig




du är mina för långa poem

när jag inte kan säga dig vad jag känner

och du är stunden jag önskade stanna

i hotellrum i beige och i svart





du är min egen själ, den jag aldrig for efter

och jag dog för du mötte mig där





och du är sand från vikar i troskant som river

men det gör mig ingenting

och tankarna på ännu en vinter

dränker inte längre sommar i förtid



jag är det du önskar mig vara

och manskropp, kärleksdu

var den du helst av allt vill vara



bara var det hos mig