Nu har mina tankar kring livet mitt klarnat.
Nu när allt det varma i mig brunnit och har svalnat.
Innerst inne vet jag ändå vad jag vill bli.
Jag vill arbeta med småbarn och samtidigt vara fri.

Jag har ändå gjort en hel del, nya saker här.
Tagit itu med det som jämt är till besvär.
Nu har jag fått den vetskap, att jag kan klara det mesta.
Jag vet, det kommer att lösa sig till det bästa!

Så varför ska jag oroa mig och bry mig om allt,
som är nytt och obekvämt, just det är livets salt!
Lugn, det löser sig. Visst det är ju din förtjänst.
Att ha tagit första steget mot det onda som har vänt.

Dock finns det en hel del frågor, som ligger inom mig på lur.
Jag kan ännu känna rädslan som viskar: \"Nu är det snart min tur\"

Och den rädslan ska försvinna, ska stänga in den i en låda.
Så kan den få sitta där och skrämmas, för jag, jag ska den bara skåda!
Ja, nu ska jag ge järnet, jag ska smida till mitt svärd.
Jag ska ge allt vad jag har för det jag har, det är guld värt.

Jag ska ge allt vad jag har för det jag har, det är guld värt!

24/5 - 05