Om jag kunde ana älskas,
viska i havs öra, skulle erkänna
vertigos känsla falla i sömn
själen slumra i stillhets skummar
av lättjefulla strömmande vågor
oh, hägring, kung av alla gåtor…
Ah! Om möjlighet fanns
för ögonblickar, endast en,
tränga igenom din djupa famn
upptäcka dyra hemligheter
darra med lust i långa kyssar
drunkna i din grön-smaragd mun,
Oh! Söta fred av din barms fånge
kunde jag säga: - utforska mig
känn i min essens den enorma kärleken
ägnar dig, skulle harpor vibrera
skeppens sagor och skuggors dagg
i dags horisont eller sands solnedgång…
Fiskmåsars skrik blir melodi av toner
och du, havet, utandas doft din
berusa sinnen medan brisen renar
hjärtat bevittnar saltvattens spår
sjömäns gamla skatter, alger, pärlor
min ärliga passion, snäckors magin!!
© MP-Havsbris/2009