Jag vill aldrig mera bli som den person jag var
Uppskjuta kärleksviktigheter till ledigare dar
Alltid strängt upptagen och stressad som gris
Ständigt jagat otålig på vidrigaste vis

Jag tror jag slet och jobbade och jäktade som få
Jag snurrade i ljusets fart utan att förstå
I så hög grad jag missade de gåvor som jag fått
Så en dag var allt för sent och tiden hade gått

En natt kom du ej hem igen och framtiden försvann
Du krossade planeringen jag blev en ensam man
Och allt som jag fått tänkt om oss att göra inom kort
gick upp i rök som ingenting och blåstes plötsligt bort

Så krossades en hel familj och lämnades i sorg
Som väggar blir raserade i det som var en borg
En kall hård fuktig saknadsvind ersatte kärleksljus
och alla lyktor slocknade i hjärta hem och hus

Så plötsligt reduceras allt om människors själaväxt
och kärnan är precis som den uti en svensktoppstext
För ingenting som viktigt var kan hålla ens en stund
när själva basen i ditt liv tas bort på en sekund

Och plötsligt inser du så klart de misstag som har skett
hur enkelt barnsligt livet är för den som tänker rätt
Då kan du ej berätta mer för älskad livskamrat
den läxa som du nu har lärt du tänker desperat

Så stark din insikt är just nu om felfokus du haft
Förhoppningsvis så sitter den din nya kärlekskraft
En bitter läxa vemodsrik och sorgefull som få
Att hon som har förtjänat den var hon som måste gå

Men märkligt nog just denna kraft är så obändligt stark
den lyfter dig och din familj till ny och säker mark
Och uppe i sin himmels ljus en älskling tittar ner
En slängkyss kastar till oss tre och hennes ögon ler

Hon vet vad ingen av oss vet men kanske vågar tro
Att kärlek övervinner allt och bygger oss en bro
En bro av ljus från dig till oss i kärlekssaknaden
En insikt tänts i våra bröst om att vi ses igen

Den insikten skall du ta med för framtid som du har
Du aldrig mera brista vill de dagar du har kvar
Så skriver du ett pekoral mest som ett komihåg
En minneslapp att få ta till när vardagskraft blir låg