Helga hade äntligen fått viljan att följa sina begär. Böjelsen var alltför stark för att hon skulle spjärna emot. Han hade ju det där självsäkra leendet som fick knäna att vibrera och blodet att rusa.

- Du väcker så starka känslor i mig, sa hon och såg djupt i hans ögon.

- Du måste släppa lös kvinnan i dig. Jag ska hjälpa dig. Jag ska föra dig till orgasmer du aldrig trodde fanns, om och om igen.

Helga famlade med darrande händer i sin handväska medan hans slingrade sig om hennes liv. Så lustigt kvinnligt, tänkte han, att rota i handväskan, nu när han skulle ta henne. Dessa små söta liv, irrationella och hjälplösa. Den kvinnliga mystiken kunde ibland egga honom.

- Släpp nu taget om den där och låt mig visa vad jag kan.

I samma ögonblick fann hennes fingrar det som hon så ofta tummat på och fantiserat kring. Handen gled om den så lätt, så naturligt.

Hon drog upp skruvmejseln och stötte med all kraft hon förmådde, dess spets mot hans tinning. Det gick en stöt genom hans kropp, varefter den blev stel och föll till golvet. Hon lät skruvmejseln sitta kvar, mest för att hon inte tänkt ut var hon skulle göra av den, när den väl var instucken.

- Det var ett skönt skjut, Ronny. Men gjort är gjort och vi måste gå vidare. Din innersta oskuld är borta, Ronny. Men aldrig din dröm om att bli man. Vi ses snart.

Hon gick ensam ut ur möteslokalen, såsom hon och han en gång gått in.