Livet bär jag i stunder
långa dagar och
evighetssekunder

Jag bär det i mitt bröst
i trötta ögon
och min röst
i varma famntag
där längtan får ro
i svåra stunder då jag
måste tro.

Jag ser det i
barnens springande
ben
I solens strålar
och måntimman sen
asfaltsblommor och
trasiga buteljer
och allting som svåra
stunder sväljer.

Jag ser det i mig
de gånger jag vågat
gå
de gånger jag bara vågat
stå
och nu
när allt sätter fart på nytt
vet jag att inget
liv har flytt

Jag bär det i mina armar.