Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag sjunger dem själv.

Jag kan höra trummorna.

När jag lägger örat intill så anar jag
andningen

Sårskorporna på vindens läppar
raspar lätt emot hud

Och regnet, regnet.

Vindfällorna och
strömlinjen av din
midja

Syster vakna, syster lev!

Jag uthärdar inte utan sanden
utan jorden i ditt
magra ansikte

Syster le.

Jag kan höra trummorna.

Jag sjunger dem själv.




Fri vers av Yrre VIP
Läst 236 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-05-02 07:48



Bookmark and Share

  Elaine.S VIP
Får känslan av att stå på ett berg, med vinden i håret, det finns smärta men ändå mellanrum av liv....ett liv som värnas. ..och jag hör också trummorna, känner regnet!! Tyckte mycket om den här!!
2009-05-02

  AnnKrstd
tycker om orden här, som känns som en uppmaning och ja, trummorna hör jag
2009-05-02

  Sturesdotter
Läser denna ett par gånger; greppar inte vad den har för innebörd för just mig, men jag kan höra trummorna...intensiva..
2009-05-02

  Stefan Höglund
Härligt tempo o rytm i texten och tröstfull.
2009-05-02
  > Nästa text
< Föregående

Yrre
Yrre VIP