Om jag nu vågar fråga, den ende som vet
krävs det att jag sväljer allt mitt förtret
Att jag kan glömma och förlåta
och mig själv fullt och helt överlåta

Då kan jag inte längre gå och blunda
jag måste svaren ta till mitt hjärta och begrunda
Tro, Hopp och Kärlek är en gåva att förvalta
ständigt önskar jag att med denna krydda livet salta

Vetskapen om att livet sällan är en solskensdans
hindrar mig inte från att se att jag fått ännu en chans
Att rikta blicken och sträcka ut min hand
för att så bli förd till trygga själars land