Du sprang och
du såg aldrig neonskyltarna som
blixtrade förbi och du
såg aldrig att de bar ditt
namn.

Du bara önskade att tiden skulle färdas fortare och
att tjärnen skulle sina så
att du skulle kunna gå
torrskodd över.

Det är alltid enklare så
om man är torr om fötterna.

Och ljuset som smekte fjuna i nackgropen
skulle få bli okyssta och
oskulden skulle
tala till din favör.
men Du glömde orden.

Och gryende dagens nattsländor försvann
som elden i dagg.
Vem brinner du för.

Varför springer du nästgårds och vilka dörrar knackar du på?


Såväl som ropet ekade och ljusstjärnan bligade ner på
dig så glömde du orden men jag minns.





Jag älskar dig.