Det händer mest när
det regnar
När livet får dragkraft
allt det undangömda får
rötter igen
Och allt det glömda tränger sig
ut genom porerna i min kropp

Då vill jag vara ensam
för orden som kommer
ut saknar mening och mål
och ingen skulle förstå
hur djupt mitt allvar och
hur trängda tårarna är

Bara jorden känner hur
hårt mina händer knyts och
kan läsa mina stötvisa andetag
förstå vad som krävs
för att jag
ska stå ute just en
sån här regning dag

Med händer utsträckta efter livet.