I ömma händers famn
vaknar Törnrosa
igenom dina uttrycksfulla ögon
rodnar jag

vi beaktar med bävan
vårens bedräglighet

själen tvekar
rasar som bränder
inför illusioners fara

tvivel mot tvivel
skapar sprickor av tvekan

bittra tårar i natten
när skuggor från förr
bedrägligt skapar ridåer

härjar som värst
när tankar korsars
igenom tid och rum

och ännu inte ger klarhet.