Hon trädde
armringarna
runt handleden
och
de
hakade upp sig
på
ärren

Som sjöng
runt hennes
glömda
empati
för
sig själv.

Där som hon andades i
ögonblicket
gled de
på
Men hon
såg aldrig
ur
glömda
ögon.

Där dagen trädde fram
naken.