ett hundra
miljoner femton nio tusen
tretton sekunder nitton

och ett
liv


och ännu en liten stund
sörjde jag dig, skugga
och vet du,
att när jag ligger i min ikeasäng

i mitt ikealiv
och trängtar sex tusen


samlag

eller bara en stunds talliga fingrar
så är det ditt ansikte
som målar mitt gråsjaskiga tak
i bättre färger


jag har droppat golv
slagit sönder en klinker här och där
bankat huvud mot furuvägg

på rivningshotad balkong


och drunknat mig berusad på högt beskattad sprit


och vet du
att jag spelade in filmer
där jag inte var jag
men jag lät

som du alltid önskade att jag skulle göra


stönade så jävla i takt
att wonder skulle

jag säger, stevie skulle
klappa skedar för att följa med


jag glömde bort mina barn
för en lördag eller två

bilade till stockholm
som om vore det enda rätta att göra
klädde mig naken för en tysk

( j, du vet att min mormor
har nummer på armen nog för att hata detta land
j, du vet


att det är som att andas smog här nu )



jag gjorde det
för dina gråbleka ögons skull


jag gjorde det
för förlorad självkänsla
och för stolthet redan svald


jag gjorde det för
din jävla skull