Melodi: "Che farò senza Euridice" (ganska fritt efter Gluck)

Jag är trött bli av med favorit
allt ifrån reningssak till akvavit
(nej, det är inget nödrimsskit)
Yves Rocher
gjorde entré
i mitt liv på åttiotalet
En dekad
senare – blev glad:
Venice, halvorientalisk parfym
ack, den doften var grym!
Ja, den funka’ som en plym…

(den försvann efter några år
och då fällde jag mången tår)

Ren på sjuttiotalet blev jag så
av en underbar tvål – vad hände då
nio stjärnor (av tio) i det blå
valde den
om och om igen
liksom jag de alla förfördes
Märket förstördes
ja, det faktiskt hördes:
Lux liksom en jästsvamp blev fler
så då grät jag än mer
ja, det blev ett tårmanér…

(jag åter nu nyttjar den
men sörjer den gamla än)

För att inte nämna alla bröd
av fullkornstyp – mitt säkra stöd
månget sådant har mött oväntad död
Man får leta
söka och streta
hitta en saftig sort till just denna gom
inuti ej tomt
sinne icke fromt:
Lockarps med flera till sälla nejder gått
ingen bagare förstått
att receptet rädda – gott!

(ja, Lockarps slöks av Pååls eller Pågen –
vem än det var så glömde man ”rågen”)

Sedan blev jag av med färdigmat
Findus kycklingrätt gick i dykspagat:
bandspaghetti försvann, blev penn’ Rigat’
Icke längre god
ger ej kraft, ej mod
ännu jag bligar förargat på den
väljer annan kyckling
söker bli en lyckling
men jag saknar örtagårdssås –
ack, jag tror att jag förgås!
ja, här ganska dåligt mås…

(ett helgerån jag kallar det -
nu är det blott en segtuggssmet!)

Allra senast blev jag av med te
ifrån Irland som hos mig gjort succé
trodde aldrig det skulle gå på sne’:
Irish Dream
blev Irish Cream
inte längre himlasmaken som mig fick att sjunga
Whisky och choklad
som en serenad…
fick en släng av vita flarn – ej gott, nej au contraire!
jag blev något mindre kär
men nu teet borta är

Är jag ensam om att tycka om
tunga dofter och tunggungstearom
fullkornsbröd som så saftigt lockar ’kom…’
Måste då jämt
smaken va’ ett skämt
liksom baken är den delad
Letar alltjämt
efter nåt bestämt
hittat har ett bröd, men icke doft, ej te
som kan ersätta just de’
som så länge fick mig le…

- - - -

Vad te jag dricker vet du ej –
det är nog lika bra, tjohej!
Nog äter jag väl kyckling, dock
mer sällan av en Finduskock
Och brödet icke alltid finns
det nog förtärs av sagans prins…
Men Lux mig renar liksom förr
dock längtar jag till fordoms dörr…
Jag Venice hamstrade likväl
den njuter sparsamt – jo, min själ!

Och har du följt mig ändå hit
du vet – det var ej nödrimsskit