Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skrev denna dikt en kall februarikväll. Jag mådde inte så bra och det hade hänt så mycket på så kort tid.


De avslöjar

Jag går och går
men jag kommer ingenstans
Precis ingenstans
jag står här,vid samma punkt
Jag kan inte röra mig
Jag kan inte visa mig
för någon..
Jag vill inte att någon ska se mig
jag vill inte visa min smärta

Ögonen som lider
Ögonen som svider
Ögonen som gråter
Tårar som bara rinner

Jag vill Inte att någon ska se min Sorg
Jag vill inte visa min sorg
Jag vill inte visa hur jag mår..

Men mina ögon avslöjar ALLT
De frågar hur det är med mig?
Vad ska jag svara?
Ska jag ljuga?
Eller säga sanningen?
Sanningen som gör ont,
de vill nog inte höra sanningen
För då kommer de att
tycka synd om mig..

Tycka synd om mig?
Nej,det vill jag inte
Jag vill bara ha Stöd
Jag vill bara vara för mig Själv
Det kan de väl förstå?

Jag vill sitta i mitt rum
Jag vill ligga i min säng
den som får mig att må så bra
Jag vill krama min kudde,och sova
Jag vill tänka
Jag behöver tänka igenom allt
Allt som har hänt




Fri vers av Manal
Läst 472 gånger
Publicerad 2004-06-15 01:20



Bookmark and Share


  sesi
den var jettevacker jag känner också ibland när jag är riktigt ledsen.
2009-03-24

  Roger VIP
och led med dig genom hela denna smärtsamma dikt.!
2004-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Manal
Manal