i ett halvt dygn

visste vi

att han blivit slagen

med nävar och sparkar

blodig

i huvudet

på Esplanaden

i ljusa natten

att han ligger

medvetslös

på intensiven

ingenting annat visste vi


dagen efter

den svarta natten

låg han i sjukhussängen

blinkade med det hela ögat

rörde på armar och ben


mormor drog andan

han lever
han är nästan hel

men hennes huvud

hade på natten
rullat i väg

till sanden

i Esplanaden

och lagt sig
till vila

på blodfläcken

som runnit ur

det kära barnbarnet


en vecka vandrade den gamla damen

huvudlös
omkring
förryckt i vånda


på morgonen tog huvudet

sitt förnuft till fånga

kom tillbaka

upp på axlarna

medan pojken repade sig

förunderligt snabbt

med ungdomens

inneboende