Det räckte med dina steg.

Ditt öra emot min själ.

Du lyssnade mitt jag och mina ögon färdades
som månstrålar över din kropp.

Varför ser du mer?

Varför vaggar du mina andetag och
låter dem komma till ro
hos dig?

Dina händers mjuka skålning under min
haka och tummarna som
hindrar skammen.

Om du hindrar mej, sa du.
om du hindrar mig brister bergskammen
och lägger sig som grus vid
dina fötter.

Då är det mig du trampar på.

Genom dina ögon ser jag att det är sant så jag faller.
jag faller.

I dina.