Ibland tänker jag att jag har färdats så långt änfast jag räckt knappt
några mil.

Kan tankar färdas längre?

Ibland kan jag tänka att vi möter varandra över förbjudna fält, att vi fikar där världen sagt nej för längesedan och asfalterat över minnerna från
soliga dagar.

Jag trivs där.

Jag vet att ingen björk böjer och hänger sig över våra skuldror och jag vet att skårorna vi ristade
inte finns mer men det spelar egentligen ingen roll.

Ingen roll alls.


Du är här.