Det var länge sedan nu
och det mesta är redan glömt
men hur kan vi glömma kyssar
och drömmarna vi drömt.

Du för mig rakt framöver
när din hand finns på min arm
möter våra fingrar
det vi känner för varann.

Ditt skratt och dit du går
där fotspår av oss finns.
Där kan jag finna vila
i det som vi minns.

För vi är en historia
vi är en verklighet, ett nu
Till dagen aldrig återfås
vill jag vara din fru.