Jag har fyllt min bänk med örter
för liv och för fantasi.
En doftande grönskande sanning
om hur verklighet kan bli.

Jag kan falla genom mörka rum
och jag kan landa vid en bärande bro
om mina händer möter dina
kan vi falla genom tro.

Och vågor som kväver och som kyler oss och isar
kan löften givas kort
och bärande broar kan brista
vi kan hjälpa varandra bort

Jag vill lägga min hand på din panna
jag vill gråta tätt intill
jag vill våga för din och för min skull
att du lever är det mesta jag vill

för lever livet litet
i plockade sanningars välkända doft
så kan väl ändå inte livet
vända sig bort

vi ska smyga du och jag
genom tvivel och mörka rum
vi ska hålla varandra hårt
vi ska höra varandra stum

jag ska lägga mark framför dig
små blomsterprydda vägar där du kan gå
jag ska fylla luften med bävan för
dit jag vill att vi ska nå

kräver födslosmärta och höga skrik
jordbävningar och och våldsamt regn
för under alla paraplyer i världen
kan vi slutligen hitta hem

hem är där ljuset bor och du vet, du har en säng
hem är där vi är
hem är därför alltid här
dotter, dotter kär.

Jag har fyllt min bänk med örter
för liv och för fantasi.
En doftande grönskande sanning
om hur verklighet kan bli.