Räkna mig inte när dagen faller
När leenden lagt sig till ro
Händer som slagna viljor rörs
därinne i mitt lilla bo.

Färglägg mig inte när sorgen falnar
och brinnande vilja dött ut
Där jorden är brukad och fårad och grå
när bördorna tagit slut.

Etsa mig villig för hud och på hud
slagen av koppar omkring
fånga mig sanslös när dagen vaknar
nåla mig evigt ditin.