En gång i tiden planerade jag mina dagar. Allt var idéer som jag förvekligade enligt schemat och jag, i förväg, skapade stunder i framtiden då jag tillät mig själv att koppla av, vara spontan(i dessa lediga timmar). Nya idéer var alltid vällkomna och fann sin plats - enligt bättre omdöme - i min redan förutbestämda verklighet.

Den blomstrande konstruktiva tiden för både kropp och själ. Då min närvaro bidrog till samhällets utveckling, den stressfria miljön och jag var min egen livslustförstärkare. Man kan hitta precis vad man vill. Därute. Det är bara att tänka på vad det är man vill och söka sig vidare.
 
• Men när allt blev omvänt.

Det var platserna där idéerna förvekligades som ställde krav på min prestationsförmåga och inte jag som krävde bättre kvalité från idéernas representanter och bidrog till platsens och idéns utvecklande syfte. Jag vaknade på morgonen för att gå dit jag var tvungen till att gå. Maktlöshet.

Jag hade ingen budget. Innan jag fick betald - räkningarnas skuldkrav - tyngde mina axlar, jag betalade räkningarna och kände mig fattigare än fattig. Istället för att betala mina redan förutbestämda utgifter som tjänade ett syfte: att försörja mig och berika tillståndets framtida förlopp, livskvalité.

Den stressfria miljön. Ja. Jag kunde ge råd om hur man undviker stress till de som ställde för höga krav på sig själva men jag hade inga krav och därför ingen meningsfull existens. Därav stressad till max och förvirrad utan att vara förvirrad. Intethet. Varför vaknade jag? Jag skapade ingenting. Jag bara fanns för att finnas. Fanns för att lyda order som inte ens var order. Paranoia!

Matlagning. Jag åt någonting jag snabbt lagade eller beställde snabbmat. Åt. Varför åt jag? För att jag kände mig svag eller blev yr. Istället för att planera vad jag ska äta. Som jag gjorde en gång i tiden. Istället för att söka för nya recept eller kryddor, experimentera mig fram till något gott eller oätbar men iaf. Jag hade kul. Det var stunder med mig själv. Då jag lyssnade på kroppens och själens behov och skapade vidare. Njöt av att dekorera mattallriken, färgerna osv.    

Jag ska aldrig - någonsin - göra så här mot mig själv igen!
- Aldrig -