och det är som att dö oförlöst, som att förlåta
det ännu inte begågna felandet,
som att söka kärlek som aldrig fick slo rot,
slo ro.


så som att alltid försöka svalka sig i ebb, att
rulla sig i sand, med sår som enda
klädsel,
som att sträcka det som aldrig borde nås,
det är som att brista just innan helandet,

som att drunkna höst i juni, det är som
att inte våga tända lampan när det skymmer,
som att andas fuktig duk,

det är som att gråta gråsten, som att leva
på hoppet som aldrig kom.


det är som.