Hon den unga klarar sig dåligt.
Gymnasiet har börjat
kraven skärpts
kamraterna är nya
och huvudet i kaos.

Faror finns
var hon än går,
står
eller ligger.
Sjukdom
misslyckanden
äckel
strypande odjur
skjuter upp
inom och omkring
henne
som svampar
i hösten.

Och mormor våndas
kan bara vänta
hoppas
och förstå.

Ingenting hjälper
den unga själen,
hon vill
men kan inte,
inte nu längre,
vilsegången.

Vem är det som kan
hjälpa den
som manglas sönder
under krav av
betonghårda
prestationer?