År 1909 på Nummela sanatorium (senare Röykkä sjukhus) vårdades diktaren Edith Södergran för sin TBC.

Sjukhuset ligger i Nyland.
Jag bor i Vichtis i Finland och centrum för vår kommun heter också Nummela. När jag sökte efter sjukhuset på nätet, tänkte jag att det ligger i vår kommun. Så var det alltså inte, men nära i alla fall.

Raivola, Edith Södergrans hemtrakt i Karelen föll offer för kriget år 1918.
Ur hennes diktsamling Septemberlyran, 1918: 

Världen badar i blod

Världen badar i blod för att Gud måtte leva.

Att hans härlighet fortbestår, skall all annan förgås.

Vad veta vi människor hur den evige smäktar

och vad gudarna dricka för att nära sin kraft.

Gud vill skapa ånyo. Han vill omforma världen till ett klarare tecken.

Därför gjordar han sig med ett bälte av blixtar,

därför bär han en krona av flammande taggar,

därför höljer han jorden i blindhet och natt.

Därför skådar han grymt. Hans skaparehänder krama jorden med kraft.

Vad han skapar vet ingen. Men det går som en bävan

över halvvakna sinnen. Det är som en svindel inför avgrunders blick.

Innan jublande körer brista ut i lovsång

är det tyst som i skogen förrän solen går upp.

I min tidiga ungdom läste jag ivrigt Ediths dikter, kunde dem utantill och läste upp dem vid skolfester medan min modersmålslärare på piano ackompanjerade mig. Läraren puffade mig blyga själ att ställa upp offentligt och delta i deklamationstävlingar svenska skolor emellan. Jag var väldigt förtjust i Ediths dikter, och de står på sin givna plats i min bokhylla. Men ett minns jag, som ung blev jag aldrig riktigt klok på vad Edith egentligen menade med sina ord, trots att de hade en stark dragningskraft på mig.

Raivola var dödens centrum år 1918 liksom Mustiala i Forssa, där min fars barndomshem låg. Ingen berättade i min barndom om de tiderna, Jag visste faktiskt ingenting om dessa händelser innan jag kom upp i trettioårs åldern och själv tog reda på vårt lands historia. Nu slår det mig att Ediths dikter, i synnerhet den ovan citerade innehåller bilder ur min fars, farfars, farmors, farbrors och fasters liv samma år. Dikten måste ha talat till mig när jag var ung, påverkat mitt omedvetna och förmedlat dessa dolda sanningar om föregående generationers fasor. Det onämnbara skapade mörka stämningar under ytan, minnen utan namn, utan ord. Dessa ohyggligt sorgliga händelser sjönk in i min barnasjäl.
– Märkligt -