Saknar utbildning för
mormorskap:
tonårsbarnbarn,
vad gör man med dem?

Mormor som redan är halvt frånvänd,
går in i det gamla,
det som var en gång
som för henne har nyhetens behag.
Där andra ingenting ser
där känner hon lust och fantasins lyft.

Mormor går vilsen
hoppas på barnbarnens skratt,
medan ungdomarna seglar världen runt.
Bara de flyttande fåglarna
kommer alla år igen
och det stillsamma trädsläktet
lämnar henne inte i sticket.
Träden står på samma plats
där de börjat sin växt,
tills de stupar i tjänst
utan att rymma fältet.
Mormors vaktsoldater.

Det kan gå dagar
med tankarna på annat håll
i släktträdens grenverk,
då hon sysslar med
Brynolfs skam,
Astrids sorg,
Ruriks lögner
Maries förvirring.

Dagen förgår i väntan på en påringning,
en liten röst som viskar:
”Mormor kom och hämta mig!”
Men det var i går.
Idag ringer ingen,
idag är hon på tu man hand med fallande löv
en höstsol som värmer,
färger som prålar.

Hon lyfter blicken,
låter lövens prassel sopa bort
gårdagens tankar,
gör text av bladens skiftande konturer
innan de faller ner,
blir till maskmat
och mylla för jorden.

Mylla för jorden
blir också hon
en gång.