Se inte hösthav
som något att dra dig ned

se det som en slöja
bäddandes in det goda
hållandes på avstånd

det som sårar
se inte gråtunga skyar

som stärkandes melankoli
och om det så vore
varför behålla tårarna

släpp dem
för havet att blanda
dess sälta med din


se ensamheten inte bara som tvungen
utan som möjligheten
att känna dig själv

innanför lager och skal
av år

och människor som passerat


när du inte längre ids
kom närmre mig

blanda din sälta
och ensamhet


med min