- i nuets spår -

Igår fick jag uppleva innerlig, själslig, givmildhet inom situationens ramar - villkoren för harmonisk fortsättning, om det var villkor eller avgörande inre behov - klagomål men det vet jag inget om. Villkoren - avgörande inre behov - klagomål som behövde bli hörda för att inte återvända i det tomma intets värld, fördolda tills nästa tillfälle ger sig till känna, frågor som behövde få det rätta svaret för att få vila i frid och glömma eller bortse den förvrängda verklighetens tortyr, verkligheten de levde i, frågor . . . för vad är en fråga om inte en redan existerande verklighet, fiktiv eller ej, existensens, evolutionens lekkamrat, verklighet som lever sitt eget liv innan frågeteckens tvivlande eller självmordsbenägna styrka. Vad som är sant och inte den illusoriska sanningens barnsliga trygghet och världsuppfattning. Vad som är sant är evig, kan aldrig bli ifrågasatt bara bli upptäckt och tål att ifrågasättas, överlever och kommer finnas i tryggt förvar, i alla tidernas barm, nuet som så då och för alltid. Lögnen är intelligensens förstärkande drivande kraft eller idiotins härskare, lögnen är som en självmordsbombare som dör i samförstånd, om sin existens inre sanning och yttre effekt. Vem vill förstå? Vem trycker på utlösaren och varför?