Stigar kroknar

förs bort under stilla levnad

gömmer sig under flor

jag hittade en stig en gång.

Vred inte bortdöendet

det var så längesedan jag behagade

nu vilar trötta fötter

vildgräsets svala fång



Bröstet höjs i brända gropar

jag stiger ofta ditin

bordar minnesbankar

rör vid glödande flamma.

Nej sörj inte stigar

och livet vandringsteg

bli samman hos mig

här kan du stanna.