Jag simmar.

Huden emellan mina fingrar spänns
ut och vattnet forsar kring mig.

Jag simmar genom menlösa dimmiga dagar och
stannar till vid storskäret för
att kolla in nästa storslägga i genomfarten.

Algerna har jag redan flätat, som små pippilotter vajar de fram och åter.

Genom sillarnas stim simmar jag lite bättre, man liksom följer med i flytet och alla tvära kast blir ett med kroppen.

Det är när jag kravlar mig upp igen som
det är så svårt att stå rak