och tvåhundra steg på väg
blir fyrahundra vid skare, över fält
byracka hack i häl



han hade förseglat sin kärlek
med tejp
och han lämnade sitt hjärta på en trappa
rinnande näsa

torkas på utsida hand
att det ska svida så att vara ensam



*

hon var det mjuka och varma
det runda han önskade
hon var våren och längtan och livet
hon var stickor och flisor

och det kokta och vackra
en mil över skare var intet






*