Hon river en taggtråd som en gång var hud
slår på eldrör som en gång var ett hjärta

Hon ber med den lilla rösten
ryter med ändlösa ögon
ber om det så långt ner, så långt in

I önskan stampar hon i hålet
som en gång var fyllt

Så greppa spett o spade
sved jord i dina valkar

Ur djupet ska vi hämta mörkret
i föruttnelse ska vi skönja
stammen av min skuld

Där är allt utan skal
jäsos dansar lugnt över spruckna skinn
ingen lukt passar lämpligt rum

Hon ryter med den mjuka halsen
bänder ljuset runt sin sanning
dränker mig stilla i en ögonvrå

Hon vill ha bensin, brand
o böljande lågor

Så greppa munstycken och lustgas
mitt inferno ska blottas
spruta lust ur mitt blod

Där är inget lämpligt
för äppelskrutt och vickevire

Hon biter med alla gaddar
manar glöd efter svulstig dröm

Hon stampar, bönar och ber
efter stinn och stinkande man

men hittar ständigt bara
genomrutten människa

Det är det hon vill ha
och det är det jag kan ge

det är snart det enda
jag kan ge