Jag har världen ett stenkast från mitt fönster.

Resorna ett andetag från min trapp

Hela livet ges som ett mönster

Nu ska jag bara hinna ikapp.


Jag lyckas bara till knuten

där har jag glömt syfte och mål

Och någonstans djupt inom mig

grävs på nytt ännu ett hål


det är när man ser det lilla

allt blir så oändligt stort

och även om jag bara kom hem igen

så försökt.

Det har jag gjort.