Jag lovar att aldrig mera skymfa dig,
svära ve och förbannelse över dig,
riva mig i håret över de gnistrande gåvor
du skänker mig.

Jag lovar att varje vinterhalvår
vandra till din ko Audhumla
och tillsammans med den ädla frun
slicka mig mätt på saltet i rimfroststenen.

Jag lovar att alla vintrar framöver
glädja mig över hela din släkt
och dansa med dina flingor
till Bestlas, Odens, Viles och Ves ära.

Och ifall du yrkar på det,
lovar jag att bjuda in urguden Tuisto
från Germania till varevigaste en jul,
jag lovar vid dina fluffiga Snömoln.

Jag lovar bli en bättre sommarmänniska!
Jag lovar att inte sova bort mina
ljusa sommarnätter med fågelsång
och trallande gå stigen fram i susande skog.

Jag lovar lämna min säng genast när solen
i arla morgonstund, senast vid tre snåret
lämnar horisontens rand för min strand
och vaka med solens sista stråle mitt i natten.

Jag lovar!

Jag vet ju att du är hemligt förälskad i
Freija eller Jättinna eller Diana
eller vad du nu älskar att kalla din
gudomliga sommargudinna. Jag också.

Jag lovar att aldrig ställa till med
svartsjukedramer över att du och jag
älskar samma ljusa sommarhägring.

Jag lovar: att aldrig vara svartsjuk,
aldrig aldrig mera, inte någonsin.

Jag lovar att snödöpa mig i närmsta driva
att av hela mitt hjärta beundra dina bedrifter,
dina evigt djupa outgrundliga vargatider,
att vara rädd för och med och om dig.

Jag lovar!

Och om du på det bestämdaste yrkar,
lovar jag att lova att jag djupt beundrar
även våra tiders alla stolta snögudar
alla blänkande snöskotrar, dånande maskiner.

Jag lovar!

Jag skall aldrig aldrig mera någonsin
tänka en enda liten ond tanke
om allt detta vita underbara
som tillhör dig.

Jag lovar!

Snälla, vänta, en sak till.
Jo jag lovar att alltid applådera för alla vinterspel,
speciellt för vinterolympiaderna
och i synnerhet för Sverige
som vinner över oss -
alltid - jag lovar!

RO HIT MED SOMMAREN, DIN JÄVEL!