Nog är det väl fan att skåpet har flyttats successivt under åren utan att jag märkt det, det har liks hasat sig fram över det av små tidningshögar och väskor belamrade golvet. Om det är bonat. Nej, det vet jag inget om. Sist jag tog fram en skurhink var 1972 och då var det för att ha något att kräkas i. En del kallar oss lite förläget bohemer, andra säger slarvmajor och några låter oss gå under benämningen heuristiker utan att ha en jävla aning om vad ordet betyder. Nå, jag kan leva med både det ena och tredje, men att jag skulle slarva kan jag inte hålla med om. Eller jo, vid närmare tanke är jag är både det ena, tredje och andra. Och orden kom till oss för vi skulle hålla oss på mattan som jag tänker, eller på jorden som Melissa sjunger.

Jag saknar och sörjer de fyra dagar i novembersol och vet så här i tiden efter att jag har ett skåp att flytta.