de reser sig igen
, de vajande stråna bakom dig
de kämpar emot en vind

som aldrig tycks ebba



i min lins
blir du åter förälskad
och om du lade handen mot mig
kunde du känna slagen

från kamrarna, utanpå huden
du kunde plocka

mitt hjärta
att ha i reserv





det har strömmat många dagar
där du var
och den har nött, solen
din hud

alla fåror i ditt ansikte
är var och en

en historia
där jag inte är del



men genom min lins
, från min sida
framför de lejongula


hukande vasstråna
blir du åter förälskad
och jag önskar bara strömma

i dina fåror
jag lovar,



jag ska aldrig sakta dig