Mina kommatecken i livet hejdar mig ibland. Man liksom pausar sig omedvetet utan att tänka efter. Håller andan efter vad som skett eller vad som kommer. Några komman har jag noterat inför blå himmel.

Dessa åtföljs alltid av en rad punkter.

Jag brukar klättra upp på dem och sätta mig bekvämt tillrätta, ibland ligger jag om det är tillräckligt många.

Ni borde pröva det.